När Le Gardien ägde Skytteovalen…

Det är känt sedan länge att när Arvikatravet slår upp sina portar; ja, då är det sommar. Det är ingen villfarelse, utan fakta. För mig har banan otroligt många minnen, men det som påvisar all den lyster runt och omkring den är dess enkelhet. Med enkla och sköna människor runt och omkring den. Dä årner sej. Det är ledmotivet för värmlänningen och i mitt fall som jössehäring är det devisen som gäller.

Min farfar ”Loffe”, numera i salig åminnelse, var en ökänd travreporter på Arvika Nyheter. Jag har många fina minnen av farfar och hästsport. Han tog med mig i stort sett överallt när jag var yngre. Kanske en av de bättre skolor man fått; stallbacke, fikarum, surr hos hästsport-journalisterna med ”Tvåan” i förgrunden. Dialogen handlade aldrig om spel, utan det var hästen och människorna runt hästen som var prioritet. Idag vet vi alla att det är precis tvärtom med spelet i fokus och vi frågar oss fortfarande ”hört ä alle människor som förr var på trav?”. En av alla dessa mjuka stories som trollband mig som yngre var just symbiosen mellan häst och människa. Hästen hette Le Gardien. Det var under 80-talet. Karlstadsuppfödd kommer jag ihåg. Det var på den tiden, då kuskar kunde felbedöma antal varv i race. Just den här dagen skedde det och det surret som var uppe i Skyttestugan, där hästsport-journalisterna samlades; det kommer jag aldrig att glömma. Även Remy Nilson sprang förbi och visade upp sig från gång till annan. Jag har letat febrilt efter namn på kusken, men har inte landat i rätt namn. Det jag kommer ihåg var att det var en driver i en snarlik John D Campbell-dress. De som har den typ av koll är borta sedan länge. Loppet startade och Le Gardien drog iväg till spets. När det var lite mer än ett varv kvar av loppet, då stack Le Gardien ivrigt påhejad av kusken. Inne i Skyttestugan stod alla som fågelholkar. ”Tvåan” häpnade och fick ur sig; ”Kör karln finish-körning NU med drygt ett varv kvar?”. Jodå; Le Gardien fick dryga 100 meter direkt från övriga klungan emedan övriga inte var med på banan. Vad hände precis där och då? När ekipaget passerade tornet ”insåg” kusken att ”perkelä; det är ett varv kvar” och fortsatte att köra. Resten är historia. Le Gardien vann och där och då cementerades ett minne för livet. Uppe hos journalisterna smattrade de gamla skrivmaskinerna ljudligt och dialogen var högt i tak; vad hände precis? Nåväl; en alldeles vanlig dag i Arvika och allt kan hända på Skytteovalen. Det är sedan gammalt…

Idag är det således premiär och första start är kl 18.25. Om du har ett par timmar att slå ihjäl i semesterlunken eller bara känner att du vill göra något annat i goda vänners lag; tveka inte, utan se till att ge dig iväg till Skytte. Jag lovar dig inga guld och gröna skogar, men däremot lovar jag dig sköna, avslappnade människor på plats i goda vänners lag. Det är det som vi i inom svensk travsport kallar för ”myllan”. De som i vått och torrt ger sig ut för att beskåda tävlingar och samtidigt möter andra. De tar sin cykel eller bil beroende på startpunkt, MEN de är alltid på plats. De förenas på Skytteovalen. Det är deras oas. Travsporten kommer alltid förmera. Den är som gjord för det.

I år kör vi fyra tävlingsdagar här och jag hoppas du hänger med på samtliga. Den slitna devisen ”trav är bäst på plats” gäller alltid ute på Arvikatravet. Det är här det händer. Hoppas vi ses!

/Andreas